Line73

Mamma ringde igår medan jag satt på fiket. Undrade om barnen var ensamna och om hon skulle hämta dem då hon var ledig på eftermiddagen. Visst om du vill. Madde är hos kompis, Linus skulle gå hem så det är bara han i s f. Jag vill ju att han stannar till 15, så han får mellis om han ska vara ensam sedan. Så jag brukar ringa efter 15 o säga att det är ok att han går hem.
Två sekunder senare ringer Linus, helt vansinnig.
 -Ringde du mormor?
-Nope, hon ringde o föreslog.
-Jag vill inte!
- Ok, du slipper jag, ringer till henne. Men det är ingen som kommer hem förrän vid 19.
- Jag klarar mig.

Ringer upp mamma o förklarar att han inte vill. Hon säger att Emil är där, för det var han som svarade när hon ringde.
Ok säger jag, jag ringer L snart o meddelar att Linus är ensam, så hon är medveten om detta.
Ringde en timma senare. Inget svar hemma. Ringde L för att se om de var där.
Nix.
Emil skulle varit hemma en timma tidigare. Det var han inte. 
Testade hem igen. Nu var Linus hemma, men Emil hade gått, en timma tidigare. Vart då?

När vi kom hem vid 19. Tittade M o jag på varann.
Ringde du fritis i morse? Nope, ingen av oss hade ringt. Har de ringt? Nix
Linus, gick du upp till fritis efter skolan? Nej.
Om det på deras schema står att han ska vara där till 18.30. Borde de då inte kolla vart han tagit vägen?
Anledningen till att han fick vara hemma på torsdagen var ju att M var ledig. O jag hade ringt innan. Tar de då bara för givet att han ska vara ledig på fredagen oxå?
Visst han skulle det. Men anser ändå att de ska ta reda på fakta om vi inte hör av oss.
Funderade på att ringa bort o efterlysa honom på fredags kvällen.
För många barn att hålla reda på kanske?