Line73

Igår åkte vi till stan o kollade på studenterna. Var på Röntgen med Madde, det gick väl som vanligt åt h..e. Hon vet hur hon ska göra för att skämma ut både sig o oss. Total vägran att lägga upp handen för en bild. Krävde en sak, McD + Glass. Tillslut fick hon mormor med sig.
Gick ner till stan o köpte blommor o kort till vår student. Var sedan på väg hem. Då Madde kom på att hon inte fått något. Då drog hon.
Vad gör man? Springer efter. Jagar som man jagar en två-åring? Nej tack.
Hon fick bli kvar. Hon hittar hem själv. Man måste inte få något varje gång.
Är jag för hård? Ja antagligen. Inkonsekvent, nej det tycker jag inte. Hon borde lärt sig efter 11år att det är bra beteende jag belönar o inte dåligt. Mormors kommentar var bara, du håller inte heller det du lovar. Det är ju sant. SÅ varför skulle hon nu tjäna på situationen att ha trilskats.
Vi åkte hem till mor o fixade med blommor o lite sånt.
Tillslut när hon inte dök upp, kom morfars blödiga hjärta fram o han gick mot stan för att leta efter henne.
Han hittade någon o prata med o då gick Madde fram till honom.
Han hade sedan köpt henne en liten hundursling- en gosedjur alltså. Avskyr när han skämmer bort henne, så då blev jag ju sur på honom oxå när de kom tillbaka. Jag förstår att han ville få henne på bättre humör för att få henne med hem.
Mennu blev hon ju belönad i a f.
Hur lär man sig då?
Vad skulle ni gjort? '
Varför är det bara mina barn som kommit på att man kan bråka i alla dessa situationer.
Läkare, tandläkare, frisör, skola, sånt som man bara måste. Varför inte efter en grej lära sig att mamma bestämmer.
De har ju inte fått sin vilja genom hos mig.