Sista!

Var sista dagen på jobbet igår som bekant. Gick väl så där. Visste ju redan från början att man aldrig ska göra "sista" av något. Fråga lillebror, han slet av sin muskel, sista åket i Branäs nyår 97-98. Sådana saker händer alltid sista. Sista dagen innan semster är oxå en sådan dag allting händer.

Var sen till Malmö, pga, dålig broms, så jag bara fick hålla 80 km/h. Kom fram 8 minuter innan jag skulle börja igen. I detta läge har man ju rätt till rast, men att gå in o sätta sig kl 2 på natten blir man ju bara trött av. Så jag letade upp min T44 o klargjorde. Fick åka fram för vändning, men där tog det stopp. Jag skulle över vall, där man just höll på o släppte vagnar. Väntade, väntade o väntade. Tillslut gav de upp o släppte fram mig mellan. Kunde bromsprova och avgå ca 5 min sent. Allt flöt på bra o landade tillslut i Helsingborg. Taxi till hotellet. 
 

Där upprepade sig historien sedan förra gången. Ringde på, ringde igen o igen o igen. Hängde tillslut på ringklockan. Tillslut kom nattportiern o öppnade. Han hade varit i köket o fixat med frukost åt Personalen på det andra stora bolaget, som kör tåg med fönster.  Deras frukost var alltså viktigare än att jag fick sova?! Väl inne, hade nattportiern ingen bokning på mig. Äh, trodde liksom den var stående. Han hade plockat bort den, bla bla, lyssnade bara på ett öra. Så han var tvungen att boka om, pill, pill med datorn i 10 minuter, innan jag fick nyckel.
Sov innan jag lade huvudet på kudden. Klockan var över 5.

Sov ända till kl 10.00. Nej, inte brandlarmet denna gång, men byggarbetarna var på plats. Dunk, dunk, hammare, lite sågning o så bilande. Jag lovar, sängen hoppade!
Gick ner o förbi receptionen, samma tant som sist.
 Hon sa bara:
 -Åh nej, vaknade du?
 Nickade fint mot henne o log,
-Jag gjorde visst det.
-Vad gör vi nu då? Jag har inget annat rum heller...
-Jag äter frukost o ska sedan göra ett försök att sova igen, sa jag.


Gick upp på rummet efter frukost o de bilade fortfarande, var visst 80 centimeters väggar som skulle bort, för att ge plats åt ny konferens + relaxavdelning. Klart i Oktober.
Ringde upp transportledningen o pratade med F.J. Han hörde knappt vad jag sa. Han förstod att jag inte kunde sova i detta oväsen. Undrade om jag inte kunde be att få byta rum o få ett högre upp. Då var klockan 11 o jag skulle gå mot tåget 13. Kändes som om det inte var någon stor idé. Solen sken o det lockade mer att gå ut just då.
Packade ihop grejerna o gick ner til receptionen. Tanten där avslutade just ett samtal, o meddelade att  jag kunde nu få ett annat rum. Hon hade precis pratat med sin chef. Valde då själv att gå ut istället, säkert jättedumt, men att sova en timma till hade nog bara gjort mig mer trött just då, blir ju lätt mosig av en timma så där. Så 11.30-13.00 knallade jag runt i Helsingborg och njöt istället. Sista chansen att gå på den stan.
Tog sedan ett tidigare tåg till Malmö, tror de som går 08 är snabbtåg, har fått för mig det i a f, de tar 40 min istället för 60? Stannar nog på färre ställen. Väl i Malmö fick det bli en sväng på stan där också.13.50- 15.20. Beställde sedan en taxi ut till jobbet. Faxen hade krånglat till sig på taxibolaget, så den kom inte, fick ringa igen, då hade jag väntat i 20 minuter.
Måttligt road, lätt stressad, då jag borde åkt tidigare.
När jag kom ut till Bangården var tåget lite sent tack o lov. Mult utan spänning, då det inte finns personal där så dags. Jippi! Snodde runt ett antal varv o klargjorde. Ut o bromsprovade. Iväg, I TID!
Slapp stanna för förbigång så jag var tidig hem. In på jobbet o for runt lite där med o dumpade en massa grejer.
 Satte mig sedan i bilen vid 20.45 o for hemåt, mot min arbetslöshet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0